Hjältar i glittrande tyg.
Ligger och lyssnar på Kent, dras ohälpligt tillbaka till åttan. När jag blev kompis med den smala blonda killen med gitarren och den blonda killen med dreadsen och gitarren (Martin och William) Jag saknar dem och just den tiden så mycket ibland. Att vi spenderade alla helger, kvällar och många nätter tillsammans.
Medans jag spenderade min lördagskväll illamående och tittandes på "Eternal sunshine of a spotless mind" så var det bara en person som jag tänkte på. EN av, vad? 6 miljarder typ.. hah.
E
Kommentarer
Trackback
